Åsnans präster

Med tiden bli klotter kulturhistoria, och när vi nu fick Lars Vilks rondellhundar i repris överallt, och mordkomplotterna dyker upp allt tätare om man ska tro medierna, kom jag att tänka på det gamla klottret nära Palatinen i Rom, som visar Jesus som åsna på ett kors. Det klottret är från 100-talet, och texten på grekiska säger ”Alexamenos dyrkar Gud”.

Det tog mig inte lång stund att hitta bilden på nätet. Jag gjorde en sökning på ”asinarius sacerdotis”, och hamnade föga överraskande i en avhandling om Tertullianus och den kristna kyrkan i Nordafrika på 200-talet...

Om någon undrar över sökorden, så är de hämtade från ”Apologeticus”, som jag läste för ungefär 25 år sedan, då de där orden satte sig i minnet. Jag tyckte Tertullianus kommentar till klottret var intressant. Han skrek inte ”hädelse” och ropade inte på bestraffningar – eller på att klottret skulle avlägsnas. ”Vi tyckte det var roligt!” skriver han.

I Apologeticus argumenterar han för att kristendomen ska legaliseras och jämställas med andra religioner inom Romarriket. Tertullianus skrev boken år 197. Han var den förste av kyrkofäderna som skrev på latin i stället för grekiska, och han har myntat begrepp som är självklara för oss idag – till exempel Gamla och Nya Testamentet för de historiska epokerna, vilket sedan kom att appliceras på Bibelns böcker från respektive epoker.

Kyrkofadern Tertullianus, 160 - 220.

Idag har vi svårt att tänka oss en kristen kyrka där Bibeln ännu inte existerar, men det var inte förrän på det tredje konciliet i Karthago i augusti år 397 som beslutet om den kristna kyrkans kanon togs efter omfattande diskussioner – något som kristna fundamentalister idag kanske borde reflektera över.

Nordafrika var ett betydelsefullt område för kyrkan under de första århundradena. Tertullianus var – liksom Augustinus – berber. Augustinus, som levde två hundra år senare, har kommit att överskugga Tertullianus, som blev en ”icke-person” inom kyrkan, sedan han anslutit sig till montanismen – ett slags tidig pingströrelse.

Se där vilka funderingar som kan växa kring lite klotter!

Religionsfrihet och sekularism

Tempeltjuren Shambos öde kan tyckas överflödigt att kommentera ännu en gång. (Tidigare inlägg 26 juni och 18 juli.) Men frågan är principiellt viktig eftersom den berör äganderätten, allmänintresset och religionsfriheten bland annat.

I fallet Shambo har alltså allmänintresset – att bekämpa spridningen av tuberkulos – givits företräde framför äganderätten. Detta är normalt och rutin. Det enda speciella med Shambo är att frågan om religionsfriheten kommit med i avvägningarna.

Ägarna har hävdat att tjuren är ”helig” och därför inte kan slaktas. Samtidigt har de sagt att allt liv är heligt, och därmed uppstår frågan om ägarförhållandet i detta fall gör just denna specifika tjur extra helig – man protesterade ju inte mot tvångsslakten av 20 000 andra nötkreatur av samma orsak under 2006. (Nej, detta är inte helt lätt!)

Kon är, som symbol för moderskapet, helig inom hinduismen, och hinduer äter därför inte nötkött. Långt ifrån alla är dock vegetarianer, och Indien har världens största läderindustri…

Små flickebarns liv är uppenbarligen inte heller särskilt heliga i Indien!

Shambo hämtades till slakt i torsdags kväll. Det tog trettio poliser hela eftermiddagen att lugnt och metodiskt lyfta undan ett hundratal supporters som rest till för att skydda Shambo. Till sist lyftes munkarna ut, medan Shambo gick för egen maskin till den transportbil som väntade utanför.

Noteras bör också att alla i frontlinjen som ”försvarat Shambo” är västerlänningar. Inte en enda person som ser ut att ha indisk bakgrund har jag sett i sammanhanget, och faktiskt – Jay Lakhani från Hindu Council säger att det är mer i linje med hinduisk tro att offra tjuren för det allmänna bästa!

Förslaget till ny konstitution för Thailand är intressant på flera sätt. Det blir Thailands 17 konstitution sedan 1932, vilket innebär en genomsnittlig livslängd på något över en valperiod, eller 4½ år.

Det aktuella förslaget som går till folkomröstning om tre veckor avser att ge landet den liberalaste konstitutionen någonsin, och att täppa till de hål som i 1997 års konstitution gav Thaksin möjlighet att nära nog skaffa sig ett fullständigt maktmonopol.

Frågan om buddhismens ställning som statsreligion har kommit upp. Tidigare har buddhismen förklarats som Thailands statsreligion endast i den första konstitutionen från 1932, men nu känner vissa grupper uppenbarligen att det är dags att slå fast den thailändska kulturens grundval i grundlagen.

I Thailand liksom i dess theravada-buddhistiska grannländer är buddhismen en del av den nationella identiteten, som snarare definieras kulturellt än etniskt. En stor grupp munkar och lekmän har drivit en kampanj för att få buddhismen inskriven i grundlagen. Resultatet har blivit ett slags kompromiss, en formulering i artikel 78 lyder i Bangkok Posts engelska översättning:

“The state shall provide patronage and protection to Buddhism, to which the majority of Thais profess, and to other faiths.”

För de inte så få svenskar som tror att Sverige är världsledande på jämställdhet vill jag också citera artikel 30 i den föreslagna konstitutionen:

“Females and males as well as those with other gender identities shall enjoy equal rights.”

Jämställdhet mellan kvinnor och män fanns med också i 1997 års konstitution, men att i grundlagen fastslå att homosexuella och transsexuella också har lika rättigheter är, försåvitt jag vet, helt unikt!

Bilden visar thailändska munkar som demonstrerar genom att vända en gigantisk "tiggarskål" uppochned. Detta är munkens starkaste protest - att neka att ta emot gåvan av mat.

En buddhistisk munk tigger inte. Han finns som en tillgång för lekmännen som kan generera "god karma" genom att donera mat, och följaktligen är vägran att acceptera en gåva av mat en ytterligt kraftfull demonstration.

________________________________________

Om religion och politik, och lite om sekulära jihadister

Idag tänker jag ta upp tråden från 5 juli och frågan om religion och politik. Den har diskuterats flitigt den senaste tiden – om man nu kan kalla det en diskussion. Vanligen är det nog mest ett påstående man möter: ”Man ska inte blanda ihop religion och politik!”

Men om religionen är – eller definierar – en människas världsbild, och utgör ett slags paradigm eller osynlig default setting – hur kan man då begära att hon ska lägga den åt sidan när samhällets utformning är på tapeten?

Ett samhälle må vara sekulärt konstitutionellt, men om majoriteten bekänner sig till en religion eller annan, så kommer detta att visa sig i det samhällets lagstiftning.

Detta är en effekt av det som kallas demokrati!

I ett historiskt perspektiv har religionen varit det fundament som samhället vilat på, och de gemensamma religiösa värderingarna det som hållit det samman. Riterna har utförts offentligt och alla har deltagit – oavsett graden av personlig övertygelse. (Religion som en ”privatsak” däremot, är ett modernt påfund - och irrelevant!)

Senare, när det religiösa paradigmet vacklade, försökte man att i religionens ställe sätta ”nationalkänslan”; känslan av gemensamhet grundad i språk och etnicitet.

Vi vet hur det gick! Ändå ser vi hur man också idag försöker skapa något slags identitet i en exklusiv ”svenskhet”. (Detta skiljer religionen från nationalismen som samhälleligt fundament: där kyrkan historiskt sett - före reformationen! - var etniskt och språkligt gränsöverskridande och naturligt inklusiv, är nationalismen exklusiv och inåtvänd.)

I vårt post-sekulära samhälle där olika ideologier kämpar för hegemoni är det kanske dags att vi funderar lite över begreppet anomi, så som Durkheim definierar det! (Det är kanske dags att läsa om Durkheim!)

Religionen är ett språk med hjälp av vilket vi förstår och förhåller oss till fenomen i vår omvärld. I denna mening skiljer sig religionen inte från andra ideologier, av vilka flera i vår tid har kommit att få status som pseudo-religioner: Marxism, feminism, nationalism, environmentalism.

Att kräva av en människa att hon i det politiska samtalet ska lägga undan sina religiöst grundade värderingar är lika absurt som att kräva av en feminist eller en socialist att de ska göra detsamma!

___

Bo Strömsteds läsvärda inlägg i DN finns här!

Bilden ovan är inte något konstverk, utan ett foto av en solnedgång och en snödriva. Det starka motljuset har fått den vita snön att framstå som nästan svart!

Här kommer dagens Baertling:

Post scriptum till mitt inlägg Vad är religion?

Jag är medveten om att jag definierat ateism på det sätt som är gängse bruk, och inte efter en strikt etymologisk tolkning av ordet. Detta kan principiellt försvaras med att ett ords innebörd bestäms av just gängse språkbruk.

Idag finns vid sidan av de skrikiga militanta ateisterna som förklarat jihad mot religion i allmänhet och kristendom i synnerhet, ett antal individer som kallar sig ateister men definierar detta enligt ordets strikta etymologi. Jag har all respekt för dem, och det är bara avsaknaden av en alternativ term som leder mig till att här hålla fast vid gängse språkbruk.

Att ordet a-teism etymologiskt betyder ”avsaknad av gudstro” och i princip är en synonym till a-gnosticism ”avsaknad av kunskap [om Gud]” är alltså egentligen irrelevant.

Bilden är ifrån en demonstration av militanta ateister i USA.