Liksom julgranen och jultomten och många andra av våra jultraditioner, är den med julkrubban av sent datum – 1900-talet, närmare bestämt åtminstone här hos oss. I katolska länder går traditionen åtminstone tillbaka till 1200-talet, och Franciskus av Assisi skapade en sådan julen 1223.
Men julkrubban ansågs vara katolsk här, och mötte därför motstånd
inom svenska kyrkan, och den första sattes upp i St Petri kyrka i Malmö så sent
som 1929. Sedan gick spridningen snabbt, både i kyrkor och hem, och också i
mitt barndomshem var julkrubban en självklarhet. Var den hade kommit ifrån vet
jag inte, men jag minns att den var av papp, och att den kunde vikas ihop och
förvaras i ett stort kuvert.
Nu har jag en känsla av att julkrubban som ett julens
tillbehör är på väg bort i Sverige. Jag vet inte; jag har bara en känsla av att
jag inte sett någon julkrubba i Sverige på många år.
Nu kan det ju kanske förklaras av att jag inte firat
jul i Sverige på många år, men tanken slog mig när jag tog en promenad i
Sevilla häromdagen, och klev in i katedralen för att titta på årets upplaga.
Det visade sig då vara mycket mera än det traditionella
stallet.
Och på östra sidan av katedralen fann jag ett tjugotal
bodar som alla sålde figurer till julkrubbor. Hela Betlehem fanns det material
till, för den som har läggning för excesser…
En hel fårskock till salu – komplett med herdar!
Hotellreceptionen har givetvis också sin julkrubba, och
när jag slinker in på en liten bar på vägen tillbaka till hotellet, så ser jag
att baren också har en liten julkrubba. Det fick mig att tänka på de
obligatoriska små hyllorna med buddhabilder i alla thailändska barer…
En God Jul tillönkas alla läsare
som mot alla odds hittar hit mitt i julstöket!
