Islamisering

Det är många som hävdar att islamiseringen av Europa bara är ett hjärnspöke hos islamofober. Men jag undrar...

Häromåret beslöt Royal Mail att man inte kunde ha kristna motiv på julfrimärkena - och det blev givetvis folkstorm. Inte minst protesterade islamiska organisationer, som befarade att folks upprördhet skulle komma att gå ut över dem.

Så var det ju det där med julgranarna, som Department for Work and Pension beordrade bort från Storbritanniens Job Centres... och det där med att "Happy Christmas" skulle bort ur alla officiella sammanhang. Så dök det upp halal-kalkoner till jul, och de små plastgrisarna plockades bort från bondgårdarna i leksaksbutikerna, eftersom muslimer kunde tänkas bli upprörda om de råkat ge en sådan bondgård i julklapp till sina barn... Just det. Helt snurringt blev det, och den här listan kan göras mycket lång!

Så när jag kommer ut från biblioteket och ser denna skylt, blir jag fundersam.

Hur kommer det sig att stan kan vara medarrangör till firandet av Eid al-Fitr - festen som avslutar ramadan - och som inkluderar den speciella islamiska bönen för den dagen?

Jag bara undrar!

http://en.wikipedia.org/wiki/Eid_al-Fitr

Gimme A Pigfoot

Gimme A Pigfoot är ju inte någon julsång i och för sig, men vid en tid på året när man antingen får för mycket av allting eller ingenting alls, tycker jag det är bra att anlägga moteld mot överdrifterna… Att tvingas lyssna till Jingle Bells en gång är ju redan för mycket! Faktum är att ett av mina kriterier för en lyckad jul är i vilken utsträckning jag lyckats undslippa denna plåga! Och grisfötterna är den favorit från det klassiska julbordet som jag alltid kunnat få tag på, var jag än befunnit mig i världen. Jag har aldrig befunnit mig i något arabland över jul (en planeringsfråga!) men jag minns en flygtur från Muscat i december 2000, när en arabisk man klädd i traditionell jellaba och kaffiyeh kom ombord på det nästan tomma planet, och hans Nokia-telefon satte igång sitt Jingle Bells strax före take off… ja, då tänkte jag att nu är fan lös, och man slipper inte undan ens i Oman! Advent sammanföll med ramadan det året, och jag hörde några västerländska medresenärer kommentera moskéernas ”juldekorationer” – och smålog för mig själv.

Frågan om ett politiskt korrekt julfirande debatteras också i år. Förra året fanns inga kristna motiv på de brittiska frimärkena, och julkort med sådana var svåra att få tag på i vanliga affärer. Detta medförde protester – och givetvis att bokhandlar med kyrklig anknytning sålde slut på sina lager. Muslimska organisationer var rädda för att folks ilska skulle komma att drabba dem, så de skrev på upprop om att bevara de kristna symbolerna och julfirandet…

Det som skiljer Storbritannien från Sverige i frågor som berör den farsot som kallas ”politisk korrekthet”, är inte så mycket frågorna som sådana, utan att folk här inte är lika väldresserade och benägna att springa åt samma håll samtidigt. Och vad åstadkommer man egentligen med att ändra namn på saker och ting? Christmas decorations kallas numera i officiella sammanhang ”festive decorations”, och Christmas season har fått bli ”festive season”, etc. Parlamentets officiella julkort ersatte det traditionella ”Happy Christmas!” med ”Seasons Greetings!” förra året, och jag såg en kolumnist som ilsket frågade: And what are we supposed to say when we meet someone? ’Happy Seasons Greetings’?

På svenska medför ju själva begreppet inte några komplikationer, eftersom vi behållit den förkristna beteckningen ”jul”. Jag antar att de flesta idag uppfattar ”jul” som något specifikt skandinaviskt, men vi delar faktiskt den traditionen med engelsmännen… Det gammalengelska ordet ”geóla” är en direkt motsvarighet, och innan den engelska julen blev till Christmas, firade man Yuletide i tolv dagar.

Så nu har jag kokt mina grisfötter – ja, egentligen gjorde jag det redan igår, efter att ha inhandlat en flaska grappa. Något mer behöver jag egentligen inte.

Det är märkligt vad lite man egentligen tycker sig behöva när man blir äldre!

Så får jag till sist tillönska de läsare som funnit tid att titta in på min sida

Happy Christmas! – Happy Yuletide!

Till sist några av årets brittiska julfrimärken:

P.S. Mitt på julaftonen är jinglebellsprognosen lovande - hittils bara tre takter innan jag snabbt smet ut genom de automatiska dörrarna på Morrisson's supermarket!

Om poesi och politisk korrekthet

Idag när jag var hos doktorn på en hälsokontroll, fann jag en pärm med dikter i väntrummet. Det var en rejäl samling, och samtliga var tryckta på två språk: originalspråket och en engelsk översättning. Sammanställningen kom från NHS – National Health Service!

Så medan jag väntade på min tur att träffa doktorn, hann jag läsa en hel del dikter från olika delar av världen. Det var mycket trevligt! Men efter ett tag började jag fundera över urvalet. Jag trodde först att man eftersträvat att hitta en dikt från så många olika språkområden som möjligt, men det visade sig när jag började räkna, att urvalet var mycket ojämnt. Det fanns dikter på arabiska, persiska, bengali, urdu, somali, osv. Alla östeuropeiska språk från Bulgarien till Baltikum var representerade, och det fanns två kinesiska dikter – plus en dikt av Ho Chi Minh!

Den sistnämnda fick mig att dra på munnen en smula – en dikt av Ho Chi Minh är knappast vad som får exilvietnameser att känna sig välkomna, men dikten var bra, och den återgavs i inte mindre än tre vietnamesiska versioner (varav en var Ho Chi Minhs egen översättning från kinesiska.)

Inte mindre än tre turkiska poeter var representerade, och en grekcypriot. En latinamerikansk dikt fanns med – en dikt av Octavio Paz. Märker ni vart det här är på väg?

Det fanns en västeuropé i samlingen – en holländare – men tyska, franska, italienska, ryska, spanska, portugisiska, skandinaviska saknades helt – liksom engelska!

Själv har jag läst poesi från alla världens hörn sedan jag var barn, och jag uppskattade detta med att servera poesi i väntan på doktorn. Men att man vill introducera poesi från andra kulturer måste ju inte innebära att man förnekar det egna!

Så kan det gå när detta att vara ”politiskt korrekt” blivit en övergripande ideologi i snart sagt varje sammanhang! "Political correctness gone mad", som man säger här.

Insikten var klart blodtryckshöjande – inte alls bra!

Så jag skrev av dikten av Li Bai (703 – 762) som medicinering - först den engelska översättningen, och sedan det kinesiska originalet (som jag inte kan återge här av tekniska skäl!)

Question in the Mountains

You ask me why

--- I live in the jade mountains.

I smile, unanswering.

--- My heart is calm.

Peach petals float on the water

--- never come back.

There is heaven and earth beyond

--- the crowded town below.

_____________________________________