TV-kriget - del II

Det televisionen tillförde som nyhetsmedium var ju rörliga bilder till aktuella händelser. Man blev vittne till vad som skedde på avlägsna platser. I snabbhetshänseende var det ändå fortfarande radion som hade övertaget. Teven var inte snabbare än tidningarna – filmerna måste fortfarande flygas runt halva världen och framkallas och redigeras innan inslagen kunde sändas. Ofta blev därför TV-nyheterna inte mycket mer än en telefonröst och ett vykort – eller en stillbild förmedlad som telefoto – precis som till tidningarna. Tidningarna fick sitt material fortare än teven. Deras försening låg i andra ändan: att trycka och distribuera.

Arrangemangen för att få hem filmerna var ofta informella, och trafikflygets piloter fungerade ofta som informella kurirer åt nyhetsmedia. De där platta filmburkarna med en diameter som en stor pizza måste ju hem på något vis... Ett dygns försening kändes ändå som mycket kort tid.

I genomslagskraft kunde ändå inget tävla med TV. Utbudet var ju inte så stort, och alla tittade ju på nyheterna. Filmsekvenser, som den med mannen som skjuts i huvudet på gatan i Sài Gòn under Tet-offensiven 1968, fick en oerhörd genomslagskraft.

En annan bild från Viet Nam som hamnade på tidningarnas förstasidor i hela världen är den som jag valt idag: bilden på de napalmbrända barnen som springer mot fotograferna, med soldater och svart brandrök i fonden. (Bilden öppnas i ett nytt fönster i större format om man klickar på den.)

Detta är nog en av fotojournalistikens starkaste bilder någonsin, och Nick Út fick också ett Pulitzer-pris med den. (Precis som i fallet med avrättningen på gatan var både film och stillbildsfotografer på plats, så TV fick sina rörliga bilder.)

Idag när jag ser TV-journalistikens förnedring tänker jag ibland tillbaka med viss nostalgi på den här tiden! Nu handlar allt om att det ska vara "live". Kommersialisering och konkurrens har verkligen inte bidragit till kvalitetsförbättring. Och när det gäller rapportering från olika krigszoner så har de krigförande parterna lärt sig läxan från Viet Nam. Irakinvasionen reducerades till något som liknade ett dataspel, med ändlösa filmsekvenser som visade pansarfordon som ryckte fram genom öknen och eldgivning mot avlägsna mål... Andra scener - som den där man välte Saddam-statyn i Baghdad - var uppenbara iscensättningar avsedda för amerikansk hemmapublik.

Och hela tramset förmedlat via satellitlänkar...

'If we let people see that kind of things,
there would never again be any war.'
Pentagon official, on why the US military censored graphic footage from the Gulf War.



Flickan på bilden överst - hon som har kastat av sig sina brinnande kläder - heter Phan Thi Kim Phúc. Hon var mycket svårt bränd, och man trodde inte att hon skulle överleva, men efter ett drygt år på sjukhus och 17 kirurgiska ingrepp fick hon till sist lämna sjukhuset. Hon lever idag med sin familj i Canada.
_________________________________________