När jag nyligen tittade in i en av de många välgörenhetsbutiker som jag regelbundet fyndar i, hittade jag en cd-skiva med Carols for Christmas Morning. Den innehåller bl.a. några av Benjamin Brittens Christmas Carols.
Benjamin Britten hör till de kompositörer vars tonspråk man genast känner igen, oavsett om man hört det specifika stycket tidigare. Själv vet jag inte varför jag genast kom att tycka så mycket om hans körmusik när jag först hörde den för ca 25 år sedan, men när jag nu lyssnar på några av dessa stycken för första gången på många år, konstaterar jag bara att de fortfarande berör mig på samma sätt.
Jag ville gärna skicka med några av dem som en julhälsning med flaskpost, men många av de inspelningar som jag hittat på nätet har dessvärre usel ljudkvalité (och ibland plågsamt dåliga sångare).
Här är i alla fall några smakprov. Först (och klart bäst av de jag hittat) Westminster Cathedral Choir med "Hodie Christus natus est", "Wolcom Yole" och "Baluallow".
På något sätt tycker jag att det är ungefär så här som julmusik ska låta!
Är det flera än jag som hör återklanger från nordisk folkmusik här? Det kanske inte bara är det gammalengelska språket som influerats norrifrån?
Framförandet av "That Yongë Child" vet jag inte var det kommer ifrån. Det är långt ifrån perfekt, men jag skickar ändå med det här klippet ändå som illustration till ovanstående.
That Yongë Child
That yongë child when it gan weep
With song she lullèd him asleep:
That was so sweet a melody
It passèd alle minstrelsy.
The nightingalë sang also:
Her song is hoarse and nought thereto:
Whoso attendeth to her song
And leaveth the first then doth he wrong.
Words: anonymous / Music: Benjamin Britten,
No. 4a of "A Ceremony of Carols", 1942
I Norfolk på Nordsjökusten där Britten gillade att vandra, står idag denna gigantiska, krossade pilgrimsmussla som ett minne av honom. Vad den ska symbolisera undgår mig, men jag tycker ändå om den.
Inskriptionen lyder:
I HEAR THOSE VOICES THAT WILL NOT BE DROWNED.
6 kommentarer:
Wolcom yole - lustigt, plötsligt förstår man vad det betyder. Jag kollade i Spotify, där finns en hel del av Britten inklusive julsångerna. Med bättre ljudkvalitet och inga skakiga bilder.
Jag frågade en gång en engelsk dam om hon kände till the yule boar, och hon hade faktiskt hört talats om julgrisen. Så norskarna och danskarna spred väl lite nordisk kultur därborta.
Tack för tipset! Jag ska kolla det där med Spotify, som jag allt oftare sett referenser till på senare tid.
Skandinavien - eller mer precis de norska vikingarna - har satt djupa spår i engelska språket, och sedan har de indirekt lagt grunden till dagens engelska kultur genom den normandiska invasionen.
Dagens England är verkligen en produkt av en lång rad invasioner!
Mäktigt minne över Britten! Det ser väldigt stort ut.
Brittiska carols har blivit allt vanligare i svenska kyrkor också. Engelsmännen har ju en tradition som lever vidare på det området.
Önskar dig en God Jul - varför inte med några väl välda julsånger live också!
Förutom den julmusik som jag har inspelad,eller som här man numera hittar på nätet, så har jag ju Westminterkatedralens midnattsmässa på julnatten.
Det är en märklig upplevelse att sedan promenera hem på natten, när Londons gator ligger tomma. Jag möter knappt en människa under den timslånga promenaden, och knappast några bilar ser man heller.
Jag var en gång på en gudstjänst i Cambridge under 80-talet med en engelsk flickvän, en gosskör sjöng psalmerna, gosskörens sång var obeskrivligt vacker, jag hade ju redan en del känslor uppe i varv men den känslan glömmer man aldrig.
BYRON
De engelska gosskörerna är en fantastisk tradition, som man bara hoppas kommer att bevaras för all framtid! De sjunger rysligt vackert!
Skicka en kommentar