Just när det stod klart att Obama hade vunnit presidentvalet, träffade jag min kenyanske granne Abdullah utanför porten. Jag tyckte att hans leende var bredare än vanligt, och efter de sedvanliga, artiga förfrågningarna om hur jag och mina fötter mår, sa han:
- They elected Obama!
- Oh, I thought it was you! svarade jag, och han skrattade mycket gott.
Hela Kenya firar, berättade han, och man hade utlyst en nationell helgdag för att fira valsegern. Uppenbarligen tyckte man på något sätt att det var Kenya som vunnit valet. Situationen var fullständigt unik: aldrig har väl valet av en utländsk statschef fått sådan respons runt världen, och att det är efterträdaren till George W. Bush, som även amerikanerna redan försöker glömma, gjorde givetvis det hela extra spektakulärt.
- So, they chose to put a black man in the White House, for a change, sa jag. Do you know that the White House was built by African slaves?
Sedan brändes det ner av Brittiska armén 1812, och President James Madison (1809-1817) tvingades fly från Washington med sin familj. När det sedan återuppbyggdes, målades det vitt, för att dölja spåren av branden. Fram till inbördeskriget var tjänstefolket slavar.
När jag nu sitter och funderar och vrider och vänder på denna händelse, detta valresultat, och försöker förstå vad som egentligen hänt, kommer jag alltid fram till slutsatsen att detta faktiskt är en reell förändring, och att USA har förändrats på ett sätt som ingen kunde ana. Och jag som är precis gammal nog att minnas Little Rock, Rosa Parks, Martin Luther King och kampen mot segregationen i amerikanska södern – jo, nog satt jag också där med en tår i ögonvrån!
Men jag motsätter mig av princip beskrivningen av Obama som ”svart”.
Obama kan med samma rätt beskrivas som ”vit”!
Att definiera alla som inte är hundraprocentigt ”vita” som ”svarta” är att acceptera de vita rasisternas tänkesätt om ”rena raser”, där en droppe av ”icke-vitt blod” betraktas som en förorening som diskvalificerar en person som ”vit” – precis som nazisterna letade efter ”judiskt blod” flera generationer bakåt, och klassificerade den som hade någon förfader av judisk bakgrund som ”jude”.
Till sist tror jag ändå att Obamas valparoller om CHANGE och HOPE kanske skapat förväntningar som omöjligen kan infrias, och att besvikelsen kommer att stå i direkt proportion just till dessa förväntningar. Hur många av hans supporters har insett hur begränsat hans politiska manöverutrymme i realiteten är, även om hans maktbefogenheter på papperet är stora?
Testfrågan kommer att bli handelspolitiken. Kommer Obama att fortsätta det ekonomiska kriget mot Afrikas bönder?
