En sen eftermiddag för fem år sedan, gick jag ut på min balkong i Negombo. Det var under det dagliga strömavbrottet för att spara vatten i reservoarerna, och min avsikt var att sitta en stund på balkongen och läsa, och att sedan gå ner till stranden vid solnedgången.
Jag vet inte vad det var som fick mig att gå ut på balkongen denna eftermiddag, i stället för att gå direkt till stranden, knappt femtio meter bort. Men när jag kom ut på balkongen såg jag genast en liten fågel som svävade över den blommande busken som räckte en bit över balkongräcket.
Jag insåg genast att detta var mitt livs första möte med en levande kolibri, och det gjorde mig mycket lycklig!
Jag gick försiktigt fram till balkongräcket och stod där och tittade på den lilla fågeln, som obekymrat hängde där i luften framför en blomma, från vilken den sög nektar genom sin långa näbb.
Men det var något som inte stämde! Någonstans i mitt medvetande dök det upp en invändning till det som jag just bevittnade: jag kom inte ihåg att jag sett några kolibrier i min fågelbok…
Så, efter att ha stått där en stund och tittat på den kanske sex centimeter långa, grönskimrande fågeln, gick jag in och hämtade min fågelbok. Och visst: mitt huvuds databank hade rätt – det stod ingenting om kolibrier i A Field Guide to the Birds of Sri Lanka. Det fanns inte heller någon fågel som på mista sätt liknade den jag hade framför mig, varken i storlek, färg eller form.
Lilla fågel, vad gör du här? sa jag till fågeln, som fortsatte att dricka nektar från den blommande busken. Om jag ska tro böckerna så existerar du inte!
Det förargade mig att jag inte hade någon kamera till hands. Hur skulle jag kunna styrka att jag sett denna fågel på fel sida av jordklotet om jag inte kunde dokumentera det på något sätt? Folk skulle bara säga att jag misstagit mig, och när man berättar om en fantastisk upplevelse vill man inte ha den devaluerad genom folks misstro!
Ett tag föresvävade det mig att ta den lilla fågeln i min hand – men jag ville inte riskera att skrämma iväg den! Kolibrin tog ingen notis om mig. Den flyttade från blomma till blomma, liksom för att bevisa för mig hur den kunde manövrera; vilket slags fågel den var. Hur länge jag stod där och tittade på fågeln vet jag inte – kanske var det en kvart ungefär…
Det som definierar en kolibri är ju att den har vingar som är konstruerade på ett speciellt sätt, vilket medger att den kan stå stilla i luften och flyga uppåt och nedåt och i sidled som en helikopter! I storlek varierar de, har jag senare lärt mig. En del är stora som sparvar och kan med sina långa näbbar och stjärtfjädrar bli hela 20 cm. Men de har alla den där speciella vingkonstruktionen gemensam…
Så tänkte jag när jag stod där på balkongen och tittade på kolibrin, som fortsatte att hänga över den blommande busken på armlängds avstånd från mig: Än en gång har jag sett något som jag inte kan berätta, eftersom ingen kommer att tro mig! Det har hänt mig i olika delar av världen ett antal gånger i livet – i saker större än kolibrier!
Men nu har jag till sist i alla fall berättat om kolibrins besök!
Och kolibrin?
Äh, den kanske bara var där på semester!
_________________________________
Bilden ovan är från ett teveprogram – jag hade ju ingen kamera! Jag kan inte påstå att den är exakt den art som jag såg – det finns 320 arter – eller kanske 321, med den som jag möjligen upptäckte den dagen! Men fågeln på bilden liknar min kolibri – fast på bilden ovan är den dubbelt så stor som i verkliga livet! Den borde se ut så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar