Burma, längesedan, nu, och i framtiden

Tillbaka i London efter några dagar i Stockholm - mitt andra besök för året. Jag läser tidningarna på nätet och plockar med tjugo år gamla diabilder...

Förra gången jag var i Stockholm - i april - fick jag tillbaka en kartong som stått på min dotters vind i nio år. Jag hade givetvis glömt bort den, men då hon och hennes man just flyttat, hade den kommit fram, och till min stora glädje innehöll den bl.a. några hundra fotografier från en resa till Burma och Nepal för tjugo år sedan.

Så medan jag funderar på de senaste veckornas händelser i Burma, tittar jag på gamla bilder och minns hur det var. Jag har inte varit tillbaka till Burma, och jag vet att en hel del förändringar skett, men ändå: här är några bilder från 1987.

Den känsla som jag hade när jag kom till Rangoon, var att tiden stått stilla. Att klockorna stannat den dag som militärerna grep makten 1962. Jag hyrde en taxi som tog mig runt i staden - varje svensk raggares drömåk - en Chevrolet Impala frpån 1960! Så åkte jag runt och fotograferade...

Men när jag läser tidningarna och ser kommentarerna till vad som sker, inser jag att jag har mer gemensamt med general Sonthi i Bangkok än med ledarskribenten på Dagens Nyheter.

Sonthi says 'live with Burma'

The Burmese military regime is unlikey to reform anytime soon, Thailand's junta chief Sonthi Boonyaratkalin said on Monday, amid global outrage over a crackdown on pro-democracy protests in Rangoon.

"The military rulers have their own stance which is unlikely to change. Any pressure to let democracy take place in (Burma) is difficult," said Gen Sonthi, chairman of the Council for National Security in an interview with a local TV station. (Bangkok Post)

Nej, inte finns det grund för något större mått av optimism. Ledarskribenter på andra sidan jordklotet må drömma, medan folket i Burma fortsätter att leva under en terroregim som kanske har lärt sig att inte döda folk på öppen gata, utan att arrestera dem och transoprtera dem till fångläger från vilka inga bilder kommer ut.

Bangkok Post har uttryckt ungefär vad jag försöker säga i en ledare nyligen.