Till sist har vintern kommit också till Londons innerstad, och vi har sedan två dagar några centimeter snö. Det är vindstilla, och om det inte blåser så håller sig temperaturen vanligen på plussidan i centrala London när man har minusgrader i ytterområdena. En stad som London skapar sitt eget klimat!
Utanför London har man haft vinter sedan före jul – med tillhörande kaos i trafiken. Tio tusen skolor är stängda, och folk kan inte ta sig till jobben. Det här med vinter klarar britterna definitivt inte, och om man dragit några lärdomar av kaoset senast i februari, så tar det ändå som regel flera år att implementera byråkratiska förändringar här.
Att sanda vägarna är svårt – när det är halt!
Off piste i Scotland
Jag trodde att det var ett rävpar som besöker oss regelbundet, men häromdagen när snön täckt gården var de plötsligt fyra, och jag inser att det troligen är en familj med ett par vuxna men fortfarande mycket lekfulla valpar. Idag på morgonen är hela den öppna ytan fullständigt upptrampad av rävtassar.
Rävbilderna har jag tagit från mitt sovrumsfönster. Den gamla bilen har blivit en favoritplats för rävarna, där de ligger och tittar ut över världen…
Jag såg en mycket intressant dokumentär på BBC i förrgår. Den heter något missvisande ”The Secret Life of the Dog”, och den kommer säkert att dyka upp också på någon svensk tv-kanal.
Jag är inte någon hundälskare – jag upplever hundars osjälvständighet som irriterande – men detta program handlade om forskning kring domesticering och tillhörande frågor, och jag fann det synnerligen intressant!
I ett avsnitt berättade man om ett mångårigt experiment med rävar i Sibirien. Det har visat sig att bland vilda rävar är ca en procent orädda för mänsklig kontakt, och om man avlar på detta underlag, tar det bara ca åtta generationer att få fram en tam räv.
En överraskande aspekt av domesticeringen var att dessa tama rävars utseende alltmer kommit att likna hundars. Räven är ju inte en hund – hunden är en domesticerad varg – men med de gener som genererar egenskapen ”tamhet” följer också ett förändrat utseende. På samma sätt som de domesticerade vargarna vi har i våra hem i många fall förlorat varje likhet med vargen efter tusentals år av avel, förändras rävarnas utseende i riktning mot hundarnas: krokiga svansar, osv.
Man visade upp några charmerande exemplar. Vem kan motstå en räv som denna?
Den tama räven förenar hundens tillgivenhet med kattens självständighet, och borde kunna bli en favorit som människans kompanjon. Att denna kunskap ännu inte utnyttjats kommersiellt finner jag ytterst förvånande! (Ni får tipset gratis! Jag är för gammal för att starta avel av tama rävar!)
Till sist en bild på en varg – bara för att den är så vacker!
Jag vet inte var min känsla för vargen kommer ifrån. Det fanns bara en handfull vargar i Sverige när jag växte upp, och jag har aldrig sett en vild varg, men när jag hört vargar yla mot natthimlen i diverse naturprogram på tv under åren, har jag känt lust att stämma in!
Jag finner det oerhört vackert!
4 kommentarer:
Om du har följt med nyheterna så kanske du vet att regimen i Sverige nyligen släppte loss 12 000 jägare för att i ett svep skjuta 27 vargar. Detta skulle på något för kunniga personer obegripligt sätt hindra genetiska skador pga inavel. En amatör skulle väl gissa att det krävs fler och inte färre individer för att hindra inavel, men i regeringen har man tydligen andra logiska principer.
Men rävbilderna var trevliga och upplysningarna om tamrävarna intressanta. Jag har läst om forskning som visar att råttor som lever i områden där den mänskliga befolkningen ökar kan få ändrad kroppsform. Att människan genom avel medvetet kan ändra andra varelsers kroppsform vet vi, men tydligen finns en omedveten påverkan också. Kanske för att människan ändrar den miljö där exempelvis råttor opererar, så att deras skallar blir långsmalare (fler små hål att krypa igenom). Kanske dina rävar därute blir påverkade på något sätt?
När det här inlägget kom upp på min läsare så följde en del av dina poster från förra vintern med. Borde inte engelsmännen lära sig att det kan vara halt på vintern, när det nu snöat två vintrar i rad?
Jo, jag har sett en del kommentarer om den där vargjakten, utan att fördjupa mig i argumenten kring den.
Att människan ska ingripa för att styra en vild arts utveckling är i sig en något märklig tanke - i naturen gäller ju "survival of the fittest".
Den där jakten kunde kanske försvaras om man kunde ta ut just de exemplar som man anser "sjuka", men annars är givetvis inplantering av fler vargar den självklara lösningen av problemet med en för liten genetisk pool. Men man vill väl inte ha en större vargstam, antar jag.
Britterna har nog lärt sig att det kan bli snö och halka på vintern, men att anpassa sig till detta tar med normala administrativa rutiner ca 5 år!
Ungrävar är mycket nyfikna. Hade själv besök av en liten valp vid torpet för några år sedan. Jag satt ensam utomhus och läste när jag skymtade en svans bakom det lilla kaffebordets nedhängande duk. Trodde först att det var en stor kattsvans - innan det där näpna ansiktet tittade upp bara en halv meter ifrån mig.
Vi granskade varandra några sekunder innan han sprang undan en bit, ställde sig på en sten och fortsatte att undra över vem jag var.
Visst, nu när jag har fattat att det är fyra rävar som besöker oss, har jag inga problem att se vilka som är valparna.
Snötäcket har dessutom blivit ett kanvas där deras fotavtryck dokumenterar varje steg och varje besök. Efter ett par dagar är hela den öppna ytan täckt av rävarnas fotavtryck. Jag hade ingen aning om att de besöker oss så ofta! Och - måste jag säga - jag tycker det är mycket trevligt!
Skicka en kommentar