onsdag 23 december 2009

Jultomtens stamtavla




Förra julen påstod en bloggare att jultomten är en invandrare från Turkiet, och han syftade givetvis på St. Nikolaus, den grekiske biskopen av Myra i Bysantinska Anatolien på 300-talet.


Jag antar att de flesta idag inte skulle invända mot påståendet att den svenska jultomten på något sätt är besläktad med St. Nikolaus, men jag måste anmäla en avvikande uppfattning.


Jultomten är givetvis en 1800-talsprodukt som vuxit fram ur Viktor Rydbergs och Jenny Nyströms samarbete. Rydbergs tomte är visserligen ingen jultomte som kommer med presenter, utan traditionell hustomte som snarast är en alf (en ”brownie” eller ”gnome” på engelska). Han är enligt Rydberg liten och grå, och han sköter sina sysslor i det tysta och ger sig inte tillkänna på något vis.


På Jenny Nyströms bild överst är tomten fortfarande grå, men har fått en röd luva. Han har sällskap med julbocken, som är den som traditionellt kommer med julklappar. Han är på väg att utvecklas till jultomte.


Jultraditionerna i Europa är mer mångskiftande än man skulle tro, men firandet av St. Nikolaus hör faktiskt inte till dem. St. Nikolaus firas den 6 december, och i Holland och Belgien kommer han med presenter, ridande på en vit häst och klädd som en biskop, komplett med mitra och kräkla.




Sinterklaas (som han kallas) kommer med båt från Spanien(!) åtföljd av sin medhjälpare Svarte Petter (Zwarte Piet), som fått sotigt ansikte av att klättra ned genom skorstenarna.


Här är budskapet fortfarande dubbelt: Sinterklaas belönar de snälla barnen medan de som varit stygga bestraffas av Svarte Petter. Säcken hade en dubbel funktion: den användes också för att röva bort vanartiga barn som bestraffning. (Jfr. ”Sotarn tar dig!)



Firandet av St. Nikolaus fick ett abrupt slut i Tyskland under reformationen. Luther accepterade inte några helgonfester, och han införde i stället firandet av Christkind under julen som ersättning. Christkind var ett änglalikt barn som kom med presenter under julnatten. Man såg honom aldrig, men presenterna var ju bevis nog!



Enligt en annan tradition är Christkind ett barn som kom med gåvor till Jesusbarnet. Detta barn har senare utvecklats till en änglalik, ung kvinna – inte olik vår Lucia – och ironiskt nog är det i det bl.a. i det södra, katolska Tyskland som den traditionen lever kvar, medan man i det protestantiska, norra Tyskland har fått tillbaka en sekulariserad St. Nikolaus i form av der Weihnachtsmann.


Hur Sinterklaas tog sig över Atlanten är inte klarlagt. (Kanske som fripassagerare?) Under alla omständigheter så lämnade han Svarte Petter efter sig i Europa.

Att Santa Claus kommer från New York (eller snarare Nieuw-Amsterdam, som staden ursprungligen hette innan holländarna bytte bort territoriet) är helt klart, men något obruten tradition kan inte beläggas. Precis som jultomten är Santa Claus i huvudsak en 1800-talskonstruktion som kan härledas från en specifik dikt: The Night Before Christmas. Vem som skrivit den är omtvistat, men diktens genomslagskraft har varit fenomenal, och det sägs att alla amerikanska barn kan den utantill (vilket säkert är en överdrift!)


Men St. Nicholas i denna dikt har inte heller så mycket gemensamt med dagen amerikanska Santa Claus, och enda återstående kopplingen till den grekiske biskopen är namnet. Precis som tomten är han en diminutiv figur – en brownie. Han är klädd i päls, och färdas i en släde som är spänd efter åtta miniatyrrenar, och eftersom han har förlorat sin medarbetare så får han nu själv ta sig ner genom skorstenarna.


Dagens amerikanska Santa Claus är i mycket en persons skapelse. Precis som Jenny Nyström mer eller mindre uppfann jultomten, så är Santa Claus väsentligen Haddon Sundbloms skapelse. Han uppfann inte Santa, men de bilder av den tjocke mannen i rött och vitt som han skapade för Coca-Cola har haft en sådan genomslagskraft att de kommit att överskugga alla andra traditioner. Coca-Cola använder dem fortfarande, och på denna Santas släde har inte bara Coca-Cola följt, utan Jingle Bells och alla övriga julens plågor!


Santa Claus har haft en sån genomslagskraft att man i länder som Holland och Belgien, där man fortfarande firar Sinterklaas den 6 december, dessutom fått Santa till jul ovanpå de egna traditionerna!




Det spelar ingen roll att få av oss idag har skorstenar och öppna spisar – det är nog bara en tidsfråga när den svenska jultomten kommer att ta sig för att också krypa ner genom imaginära skorstenar!



Happy Christmas!

........... Happy Yuletide!



4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Välkommen upp på stranden igen, "flaskpostmannen", och tack för miniföreläsningen. Jag skulle dock vilja ifrågasätta den turkiska anakronismen. Gamle biskop Nikolaus kan väl ha varit grek eller av något annat folkslag som då höll till i regionen, men turkarna hölls ju fortfarande långt borta i Asien.

God Jul och Gott Nytt år, och välkommen med nya miniföreläsningar!

Carl Jacobson sa...

Tack!

Kanske handlar det mera om att gräva sig ur idet?

Jag hoppas att det där med "miniföreläsningar" inte är menat som något negativt. (Ibland har jag kanske en tendens att "platta till" mina läsare - åtminstone har det sagts så...)

St. Nikolaus har självklart ingenting med turkar eller Turkiet att göra - det är ju en del av min poäng. (Och jultraditionerna är långt mer varierande än vad man kan beskriva i ett blogginlagg!)

"Father Christmas" i Storbritannien ser givetvis ut som en amerikansk Santa idag, men denna överskrivning har faktiskt väckt motstånd!

Father Christmas har en grön rock, minsann, och är inte någon Coca-Cola Santa... och han bor i Finland, där han faktiskt fortfarande kallas "joulupukki" - julbocken!

Björn Nilsson sa...

Som varande vetgirig uppskattar jag miniföreläsningarna, så kör på bara! Att finnarna har kvar den gamla beteckningen var en nyhet för mig.

Carl Jacobson sa...

Jultraditionerna är så mångskiftande och har över tiden fått så många överskrivningar att man till sist inte riktikt kan se vad som är vad.

En julbock som ser ut som Santa Claus, och ett Jesusbarn som ser ut som en ung kvinna är bara två exempel...