måndag 13 april 2009

Songkran


Idag infaller det traditionella nyåret i Thailand med grannländer. Det kallas Songkran på korrupt sanskrit, och få thailändare vet idag vad ordet egentligen betyder. I turistsammanhang brukar det bli Water Festival, och det är kanske en acceptabel omskrivning, även om ordet syftar på solens ställning och inte på vattnet. Ursprungligen firades Songkran vid vårdagjämningen, men flyttades sedan till den 13 april.


Tankarna bakom det lekfulla vattenskvättandet är tydliga nog.


Det handlar om förnyelse och fruktbarhet; den grundläggande magiska principen lika framkallar lika – alltså, om man skvätter vatten framkallar man regn.


Det är också både en rituell och praktisk rengöring. Vårstädning, m.a.o. Man duschar av sina buddhastatyer, och häller vördnadsfullt vatten över gamlingarnas händer.


Fast numera har nog det vilda festandet tagit över, och ingen går säker på gatan!




I Bangkok brukar det ändå vara rätt tyst och stilla denna helg. Miljoner lämnar staden för sina hembyar, om gatorna ligger öde. De fåtaliga poliser som finns kvar i staden och vågar sig ut, blir också skoningslöst dränkta med vatten. En del av dem brukar också ryckas med i lekarna. Den här notisen hittade jag i Far Eastern Economic Review för några år sedan.





På tv denna morgon såg jag vattenkanoner användas på gatorna i Bangkok. Det var dock inte explicit ett led i firandet, även om det såg ut som en tanke… att kyla av demonstranterna som barrikaderat gatorna i centrala staden.



Rödskjortorna tog chansen till ett kuppförsök denna helg, ser det ut som, och jag måste medge att deras tajming har en poäng. Regeringen har dock uppenbart reagerat mer handfast än man väntat sig, och undantagstillstånd råder återigen sedan igår.


Det skrivs mycket nonsens om Thailand! Språkliga och kulturella barriärer medför att gamla missförstånd upprepas i oändlighet. Och när den ena skribenten använder den andra som källa, utan att någon av dem vet vad de pratar om, blir det som det blir!


Bland några av de mera lästa politiska bloggarna i Sverige har det blivit standard att se betrakta rödskjortorna i Thailand som ”vänster”, medan de gula skjortorna stämplas som ”fascister”. Detta är - kort sagt - nonsens!


Den tidigare premiärministern Thaksin (vars hyrda huliganer uppträder i röda skjortor) är ”vänster” i politisk mening i ungefär samma utsträckning som Silvio Berlusconi kan sägas vara ”vänster”. Han skapade sig en politisk bas med en bitvis populistisk politik, samtidigt som han försökte tysta den mycket självständiga pressen i Thailand och skaffa sig ett fullständigt maktmonopol.


Utan att uttryckligen säga det, framstod det klart att han såg Singapore som förebild: en demokrati på papperet, där ett parti har all makt, och där en minimal opposition tolereras under det statsbärande partiets överinseende.


สุขสันต์วันสงกรานต์


[suksan wan songkran] eller Happy Songkran Day!


En av Bangkoks många ladyboys - katoey - visar stolt upp sina silikonbröst – något som en normal dag skulle medföra arrestering.





6 kommentarer:

Under ytan.. sa...

Tack för den uppdateringen! Det var precis vad jag efterlyste.

Jag är fortsatt intresserad av din syn på turerna kring demokratin, monarkin och Thaksin, numera persona non grata, i Thailand.

Katoyerna förtjänar helt klart ett eget inlägg. I Sverige tjänar de som en del av nidbilden av Thailand. I och för sig en ganska ofarlig sådan. Prostitutionen är en annan.

Carl Jacobson sa...

Jag har problem med bloggandet sedan länge nu, eftersom mina båda datorer inte längre vill veta av den trådlösa uppkopplingen. Det här inlägget lyckades jag placera här genom en dator på ett internetkafé, men vanligen är deras datorer kastrerade och omöjliga att använda för detta ändamål. Men visst har jag tänkt återkomma till den thailändska politiska krisen framöver.

Om transsexuella och andra katoey (ordet innefattar ju också transvestiter och vanliga homosexuella) har jag kanske inte så mycket att säga. Man ser dem överallt i underhållningsbranschen, och för vanliga thailändare är det inget märkvärdigt med det. Medelklassen som styr landet (och som ständigt sneglar mot USA) finner det däremot ofta besvärande.

Men visst har du rätt i att det finns en utbredd nidbild av Thailand där prostitutionen är ett dominerande inslag. Dessvärre är man i Sverige så djupt förälskade i denna nidbild att jag finner det vara en övermänsklig uppgift att försöka modifiera den. På sexualitetens område finns inte utrymme för någon pluralism, tycks det. (Sverige vet bäst!)

Men jag har skrivit så mycket om prostitutionen de senaste tio åren på andra ställen att jag nog tycker det får räcka för närvarande. De som är intresserade av frågan hittar nog dit! I den här bloggen fokuserar jag på andra frågor.

Fotavtryck i Asien sa...

Bra inlaegg ,laengesen jag hittade hit..fullt upp i Nippon fn..

Carl Jacobson sa...

Det har ju inte blivit mycket bloggande pa senare tid, men jag aterkommer!

Under ytan.. sa...

Kan du tänka dig att kommentera det här: http://www.dn.se/blogg/historiens100viktigastesvenskar ?

Carl Jacobson sa...

Hmm... Egentligen tycker jag att sådana där listor är rätt meningslösa och ganska barnsliga. De är ju mera en kartläggning av den aktuella skribentens tyckande och sympatier, och de enskilda namnen kan ju diskuteras i oändlighet ur olika synvinklar.

Ta Gustav Vasa, som toppar listan, t.ex.

Nu råkar han ju vara mitt favorithatobjekt, men jag håller ju med om en hel del som sägs om honom där. Han bröt med katolska kyrkan och Europa, och gjorde Sverige till det utkantsland det fortfarande är.

Men han var ju inte ensam! Hur mycket är personens bidrag, och hur mycket är tidens allmänna utveckling? Han var ju inte ensam om att plundra kloster och bygga slott och befästningar. Henrik VIII gjorde ju i princip samma sak, och både ruinerna och befästningarna finns ju kvar som påminnelser – liksom engelsmännens isolering från – och rädsla för – Europa. ”Han skapade den engelska identiteten,” säger man här.

Det som skiljer Gustav Vasa från Henrik VIII är väl snarast att Henrik var en bildad prins, och Gustav bara en rövare med omättlig aptit på jordegendomar. En del drogs in till staten, och en del gavs till dem som stödde honom, men det mesta tog han för egen del, och han var Sveriges genom historien största jordägare.

Men vissa saker som han får äran av är inte hans förtjänst! Visserligen kallar man bibelöversättningarna efter kungarna – Henrik VIII hade också sitt porträtt – dubbelt så stort som bilden av Gud – på titelsidan på den engelska Bibeln…

Men Gustav Vasa var i motsats till Henrik inte intresserad av kyrkan som sådan – kyrkan intresserade honom endast som ett medel att kontrollera folket. (Han ville t.ex. inte ha några biskopar, utan ville styra kyrkan själv.)

Och Gustav Vasas bibel var ju huvudsakligen Olaus Petris verk. Den översattes från Luthers tyska översättning och trycktes i mycket få exemplar. Karl XIIs Bibel är en revidering och inte en ny översättning. Någon större spridning fick bibelläsandet inte förrän under 1800-talet. Det skulle dröja till 1917 innan Sverige fick den första översättningen från källtexterna – om man inte räknar det arbete som nunnorna i Vadstena utförde, men som avbröts när Gustav Vasa drev dem ur landet.

Han stängde också universitetet i Uppsala, och man kan kanske tycka att det är en av historiens ironier att när Gustav Vasa var döende fanns ingen medicinskt kunnig person som kunde se till honom. De var ju alla munkar och nunnor, och hade drivits ur landet!

Jag kan ju inte gå igenom den där listan, men jag måste säga att det förvånade mig inte att Olof Palme fanns med ganska nära toppen. Han är ju numera en sådan där figur som inte kan diskuteras, men jag måste ändå ställa frågan: På vilket sätt har Olof Palme bidragit till att forma dagens Sverige?

Han dog precis vid den tidpunkt då det politiska paradigmet skiftade, och vi slapp se honom utföra det politiska akrobatnumret att förklara varför allt han stått för plötsligt var fel och måste göras precis tvärtom!

Det socialdemokratiska partiet må behålla honom som skyddshelgon och martyr, men hans röst hörs inte i det politiska larmet.

Det här blev ju nästan ett inlägg till sist, i alla fall!