Just när det stod klart att Obama hade vunnit presidentvalet, träffade jag min kenyanske granne Abdullah utanför porten. Jag tyckte att hans leende var bredare än vanligt, och efter de sedvanliga, artiga förfrågningarna om hur jag och mina fötter mår, sa han:
- They elected Obama!
- Oh, I thought it was you! svarade jag, och han skrattade mycket gott.
Hela Kenya firar, berättade han, och man hade utlyst en nationell helgdag för att fira valsegern. Uppenbarligen tyckte man på något sätt att det var Kenya som vunnit valet. Situationen var fullständigt unik: aldrig har väl valet av en utländsk statschef fått sådan respons runt världen, och att det är efterträdaren till George W. Bush, som även amerikanerna redan försöker glömma, gjorde givetvis det hela extra spektakulärt.
- So, they chose to put a black man in the White House, for a change, sa jag. Do you know that the White House was built by African slaves?
Sedan brändes det ner av Brittiska armén 1812, och President James Madison (1809-1817) tvingades fly från Washington med sin familj. När det sedan återuppbyggdes, målades det vitt, för att dölja spåren av branden. Fram till inbördeskriget var tjänstefolket slavar.
När jag nu sitter och funderar och vrider och vänder på denna händelse, detta valresultat, och försöker förstå vad som egentligen hänt, kommer jag alltid fram till slutsatsen att detta faktiskt är en reell förändring, och att USA har förändrats på ett sätt som ingen kunde ana. Och jag som är precis gammal nog att minnas Little Rock, Rosa Parks, Martin Luther King och kampen mot segregationen i amerikanska södern – jo, nog satt jag också där med en tår i ögonvrån!
Men jag motsätter mig av princip beskrivningen av Obama som ”svart”.
Obama kan med samma rätt beskrivas som ”vit”!
Att definiera alla som inte är hundraprocentigt ”vita” som ”svarta” är att acceptera de vita rasisternas tänkesätt om ”rena raser”, där en droppe av ”icke-vitt blod” betraktas som en förorening som diskvalificerar en person som ”vit” – precis som nazisterna letade efter ”judiskt blod” flera generationer bakåt, och klassificerade den som hade någon förfader av judisk bakgrund som ”jude”.
Till sist tror jag ändå att Obamas valparoller om CHANGE och HOPE kanske skapat förväntningar som omöjligen kan infrias, och att besvikelsen kommer att stå i direkt proportion just till dessa förväntningar. Hur många av hans supporters har insett hur begränsat hans politiska manöverutrymme i realiteten är, även om hans maktbefogenheter på papperet är stora?
Testfrågan kommer att bli handelspolitiken. Kommer Obama att fortsätta det ekonomiska kriget mot Afrikas bönder?
4 kommentarer:
Man får väl förutsätta att "Obama - the Musical" redan är en första klassens succé hemma i Kenya. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7702840.stm
Om en halvsvensk hade valts till USA:s president är jag givetvis helt säker på att svensk allmänhet inte hade varit det minsta uppjagad, till skillnad mot de lättrörda afrikanerna. (Obs. "Ironi" får jag väl tillägga för säkerhets skull.)
Killen är ju mulatt, vilket inte spelar någon roll jämfört med att han verkar skärpt och har bättre ordning på sin politiska praktik än tidigare demokrater. Han kan åtminstone inte bli sämre än Bush och det är väl en blygsam utgångspunkt. Vi kanske kan sätta oss på åskådarläktaren och hoppas att det är ett stort positivt skred vi bevittnar nu. Även om Obama kanske inte själv kan göra så mycket kan den här kampanjen ha släppt loss krafter som kan förvandla USA till ett civiliserat land. Dessutom är han väl inte vald till president ännu, det där gänget av elektorer kan ju teoretiskt utse någon annan, och före installationen nästa år kan någon attentatsman hinna slå till ... . Men jag tror att det viktiga är att en massa positiva krafter utanför den politiska eliten kommer i rörelse och får genomslag. Internetgenerationen slår till!
Det där med "Obama - the Musical" var ju riktigt roligt! Det jade jag missat.
Att Obama är skärpt och har interitet är väl klart, men min fundering gäller kanske snarare hur långt detta räcker. Med den bakgrund han har kan man ju också hoppas att han ska visa sig kapapel att se internationella problem också ur andra perpektiv än det amerikanska... Hoppas kan man ju alltid!
Vi får ge killen en chans. Det sa jag i och för sig om hans mindre begåvade företrädare också ... men man vet ju aldrig i förväg hur det går. Under slutkampanjen visade han sig vara en skickligare strateg än vad man kunde ha trott. Kanske det blir extra andrum om det republikanska partiet rasar ihop i fraktionsstrider ett tag framåt. Men om ett par år är det val igen till Kongressen och då får vi ett första kvitto från valmanskåren på hur de tycker att det går.
Jo, de amerikanska väljarna har ju gett honom en chans. Det där med kongressvalen är ju sedan en lite annorlunda historia, och det är ju inte alltid så att valmanskåren i USA delar omvärldens värderingar. Bushmannen blev ju omvald för att den gillade att han bombade Irak sönder och samman - bara för att ta ett exempel.
Skicka en kommentar