Det ska genast medges att min översättning av namnet Sihanouk är i den brutala ändan av tänkbara tolkningar, men "kung Lejonkäkar" låter helt enkelt inte bra på svenska.
När han nu dött ett par veckor före sin 90-årsdag, kan jag inte låta bli att skriva några rader om denne märklige överlevare, som tycks ha haft kattens förmåga att landa på fötterna i de mest omöjliga situationer. Han har haft olika roller i Kambodjas politiska liv i ca 60 år, och han torde vara historiens enda kung som inte bara varit kung två gånger, utan också abdikerat två gånger.
Detta med den motvillige monarken som abdikerar är nu en buddhistisk tradition som går tillbaka till Jatakalegenderna, där buddhan i ett tidigare liv som Maha Vessantra abdikerar för att dra sig tillbaka till ett liv i kontemplation, men övertalas av folket att återvända till tronen.
Nu abdikerade ju inte Sihanouk i avsikt att bli munk, utan för att kunna ägna sig åt politik, och någon asketisk livsstil hade han knappast anlag för. Första gången abdikerade han till förmån för sin far, som alltså inte varit kung före honom. (Det var i stället hans morfar som var hans företrädare på tronen.) Och när han abdikerade för andra gången efterträddes han av en av sina söner, Norodom Sihamoni, som är en av hans söner med Monique Izzi - hans hustru nummer sex. (Eller nummer två, om vi ska vara strikta. Drottningen hade han inge barn med, och de andra fyra kanske bör benämnas konkubiner. Den andre sonen han har med Monique, Norodom Narindrapong, anslöt sig till de röda khmererna - för att använda Sihanouks egen beteckning.)
Sihanouks liv kan jag inte sammanfatta här, men jag kan länka till en ganska utförlig artikel i The Telegraph. Och Milton Osborns kritiska biografi från 1994 kan jag också rekommendera.
Efter statskuppen 1970 gjorde den nya regimen sitt bästa för att utmåla Sihanouk både som makthungrig och ett redskap för ärkefienden Viet Nam. Bilden är från 1971, och texten lyder: "Kamrat, folket kan dö. Vad som räknas för mig är makten".
Kuppen 1970 brukar beskrivas som en CIA-understödd statskupp, men detta är nonsens! I själva verket hade CIA inte en enda man i Kambodja vid den tiden, och president Nixon gick i taket i ett av sina typiska vredesutbrott när han insåg att CIA inte hade en aning om det politiska läget i Kambodja. (Se Christopher Andrew: For the President's Eyes Only: Secter Intelligence and American Precidency from Washington to Bush.)
På bilden nedan inspekterar Sihanouk de röda khmerernas enkla fältkök. (Privat stönade man om hur besvärligt det var att organisera fram is till Sihanouks champagne.)
Ett symboliskt residens i djungeln skulle han givetvis också ha...
När Sihanouk återvänt till Kambodja efter de röda khmerernas seger 1975, följde år av husarrest. Det är en lång historia, återberättad av Nayan Chanda (Far Eastern Economic Review) i boken Brother Enemy (1986), vilket fortfarande är en av de bästa böcker som skrivits om den här tiden.
Mycket har sagts och skrivits om kungen/prinsen/politikern Sihanouk under åren, och att försöka göra en sammanfattning av hans insatser under ett långt liv är nog omöjligt. En sak vågar jag ändå säga, och det är att han alltid haft Kambodjas bästa som sitt mål. Att han sedan tycks ha trott att hans egna intressen med nödvändighet måste sammanfalla med landets intressen är kanske en annan sak.
Norodom Sihanouk, 1922 - 2012
3 kommentarer:
Intressant. Nittio år blev han alltså. En överlevare, säger du. Vad "kostade" det i förhållande till de röda khmerernas framfart, mer än husarresten? Vågade man inte göra sig av med honom? Och kunde/vågade han använda sitt (eventuella) inflytande under den perioden på något sätt?
"Kung Lejongap" kanske, det ger ju en botanisk inriktning på namnet!
Karl Knutsson Bonde var kung i Sverige tre gånger, och det bör väl vara rekord. Fast de gånger han avgick var det knappast frivilligt.
Einar, priset kan nog inte kalkyleras. Husarresten var ju bara den synliga biten, utöver den levde han och hans hustru Monique i ovisshet om vilket öde som kunde vänta dem. Han säger i Nayan Chandas bok att de hade kommit överens om att ta sina liv, om de misstänkte att de skulle bli avrättade. Men när de så en dag hämtades och de trodde att det kanske var slutet, blev de till sin stora förvåning transporterade till flygplatsen och skickade till FN för att tala för Kambodja.
Det fanns olika meningar bland de röda khmererna om man skulle spara hans liv, men saken avgjordes (enligt Sihanouk) av Pol Pot, som fann honom användbar.
Under husarresten var han fullständigt isolerad, och hade alltså inte något som helst inflytande. Bland alla bisarra rekord han innehar, så torde detta att vara formell statschef och samtidigt sitta i husarrest vara det mest fantastiska.
Björn, jag var inne på Lejongap - och skulle kanske ha gillat att kalla honom Lejonhjärta, men det senare har ju inget stöd i hans namn.
Skicka en kommentar