onsdag 21 april 2010

Man tager vad man haver

Bilden har fått en allt större betydelse som bärare av budskap. Någonstans passerade vi en gräns, där det tryckta ordet inte längre kan konkurrera om vår uppmärksamhet om det inte har en bild som inkörsport. Barnens skolböcker ser sedan länge ut som anslagstavlor, med bilder, bildtexter och faktarutor utan synlig ordning. Det är inte längre självklart att man läser en sida uppifrån och ned. I stället öppnar man boken och låter blicken skanna sidorna, medan man tittar på bilderna och kanske läser några rader här och var.


Det är alltså läsmetoden från kvällstidningen som kommit att ta över. Mängden av information som vi exponeras för har gjort det nödvändigt för oss att sovra, eftersom det finns en gräns för hur mycket vi kan ta in. Internet har ersatt uppslagsboken på gott och ont, och jag hörde nyligen en professor berätta om nyinskrivna studenter som suckade när de fick listan med kurslitteratur: Måste vi läsa böcker!


Skulle du gå till en läkare som surfade på nätet för att diagnostisera ditt problem och leta efter lämplig behandling och medicin? undrade han.


Problemet med en lättillgänglig men fragmentiserad information är ju att det kan bli näst intill omöjligt att avgöra vad som är sant och falskt, eller hur de olika bitarna förhåller sig till varandra. Till sist kan informationen bli oanvändbar för den som saknar referensramar.


Journalistiken präglas idag av samma problematik. Det mesta har blivit en fråga om teknologi – om hur budskapet presenteras – medan innehållet hamnat i bakgrunden. En klatschig bild med en bildtext kan kanske locka läsaren att ägna en minut åt en text.


Men hur bär man sig då åt om det inte finns någon bild?


Detta är en situation som dagens massmedia har svårt att hantera!


Ibland tar man en bild som nästan visar vad man vill visa. Något liknande - något som skulle kunna ha varit det man skriver om.


Det mest flagranta exemplet på senare år är nog oroligheterna i Tibet inför OS för två år sedan. Medierna var frustrerade över bristen på bilder, och när det dök upp bilder på polis i kamouflageuniformer som pucklade på tibetanska munkar med sina batonger, så gick de genom världspressen. Bilder på kinesisk polis som klådde upp munkar var hot stuff!


Problemet var att bilderna var från Nepal (och i något fall från Indien).


Men munkarna i sina vinröda kläder var ju lätta att identifiera, och folk i allmänhet ser ju inte skillnad på kinesiska och nepalesiska polisuniformer, så bilderna fick duga! Någon fuskar, och sedan följer andra efter – många säkert i god tro!


Bilden överst dyker nu och då upp som illustration till de röda khmerernas brutalitet.


En ung man har hängts i ett träd, medan en förmodad khmer rouge slår på kroppen med en fällstol.


De röda khmererna fotograferade noggrant sina fångar i Toul Sleng, men man fotograferade inte sina otaliga avrättningar. De var inte heller offentliga – offren hämtades vanligen på natten.


Problemet med bilden överst är att den inte är från Kambodja. Den är tagen utanför Thammasat-universitetet i Bangkok den 6 oktober 1976.


Politiskt våld är inget nytt i Thailand!


4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Undrar om inte Frank, mannen som står i spetsen för Forum för levande historia, har använt just det där "skulle kunna vara"-argumentet i samband med någon bild där man klantat till det?

Men är det så oskyldigt att det inte finns bilder alla gånger? Kan det inte vara fel bilder ibland(för den som har en annan dagordning)? Jag har för mig att det var en turist i Lhasa som filmade från upploppen där, och på de bilderna var det tibetaner som bar sig illa åt, inte kineser. Media ville ha batongsvängande eller helst skjutande kineser, inte tibetanska ligister med stora knivar.

Politiskt våld i Thailand? Hur många militärkupper har det varit där efter Andra världskriget?

Nästa gång det går våldsamt till under midsommarfirandet på Öland kan man ju använda den där bilden som illustration. Den visar ju "nästan" hur det skulle kunna gå till.

Carl Jacobson sa...

Nej, det är inte alltid så oskyldigt att det inte finns bilder.

Exemplet du nämner från Lhasa, där tibetaner som kastar sten och Molotov-cocktails på polisen skurits bort, är givetvis en avsiktlig förfalskning.

Men sedan, i nästa led, kan den ändå komma att användas i god tro. Man använder varandra som källor, och så snurrar det vidare. Och så till sist blir det "historia"!

Militärkupper hör till ordningen i Thailand. Om jag minns rätt har det varit 9 stycken sedan 1932 - plus en handfull som inte lyckats.

Kuppen den 6 oktober 1976 var exceptionell genom att den var så blodig, och genom att den fascistiska mobben deltog.

rlia sa...

Hej Carl. Har du en källa till artikeln där Thammasatbilden används som exempel på RK´s våld. Spontant intresserad. Den bilden hade jag inte gått på för den känner jag igen alltför väl. Men tänk vad lätt man kan bli lurad annars.

Trodde fö att du lagt ned bloggen. Har inte kommit in.

Carl Jacobson sa...

Nej, min blogg är inte nedlagd, men Blogger trilskas ibland och fungerar dåligt om man använder Internet Explorer.

Senast jag såg den här bilden var faktiskt på ett skivomslag. Någon hade känt sig kallad att dikta visor om Kambodja, och tyckte uppenbarligen att det var en bra illustration.

Man kan ju skymta det kungliga palatset i bakgrunden, men för den som inte är hemma här, kunde det givetvis vara det kungliga palatset i Phnom Penh, som på avstånd ser snarlikt ut...