söndag 23 december 2007

Gimme A Pigfoot


Gimme A Pigfoot är ju inte någon julsång i och för sig, men vid en tid på året när man antingen får för mycket av allting eller ingenting alls, tycker jag det är bra att anlägga moteld mot överdrifterna… Att tvingas lyssna till Jingle Bells en gång är ju redan för mycket! Faktum är att ett av mina kriterier för en lyckad jul är i vilken utsträckning jag lyckats undslippa denna plåga! Och grisfötterna är den favorit från det klassiska julbordet som jag alltid kunnat få tag på, var jag än befunnit mig i världen. Jag har aldrig befunnit mig i något arabland över jul (en planeringsfråga!) men jag minns en flygtur från Muscat i december 2000, när en arabisk man klädd i traditionell jellaba och kaffiyeh kom ombord på det nästan tomma planet, och hans Nokia-telefon satte igång sitt Jingle Bells strax före take off… ja, då tänkte jag att nu är fan lös, och man slipper inte undan ens i Oman! Advent sammanföll med ramadan det året, och jag hörde några västerländska medresenärer kommentera moskéernas ”juldekorationer” – och smålog för mig själv.

Frågan om ett politiskt korrekt julfirande debatteras också i år. Förra året fanns inga kristna motiv på de brittiska frimärkena, och julkort med sådana var svåra att få tag på i vanliga affärer. Detta medförde protester – och givetvis att bokhandlar med kyrklig anknytning sålde slut på sina lager. Muslimska organisationer var rädda för att folks ilska skulle komma att drabba dem, så de skrev på upprop om att bevara de kristna symbolerna och julfirandet…

Det som skiljer Storbritannien från Sverige i frågor som berör den farsot som kallas ”politisk korrekthet”, är inte så mycket frågorna som sådana, utan att folk här inte är lika väldresserade och benägna att springa åt samma håll samtidigt. Och vad åstadkommer man egentligen med att ändra namn på saker och ting? Christmas decorations kallas numera i officiella sammanhang ”festive decorations”, och Christmas season har fått bli ”festive season”, etc. Parlamentets officiella julkort ersatte det traditionella ”Happy Christmas!” med ”Seasons Greetings!” förra året, och jag såg en kolumnist som ilsket frågade: And what are we supposed to say when we meet someone? ’Happy Seasons Greetings’?

På svenska medför ju själva begreppet inte några komplikationer, eftersom vi behållit den förkristna beteckningen ”jul”. Jag antar att de flesta idag uppfattar ”jul” som något specifikt skandinaviskt, men vi delar faktiskt den traditionen med engelsmännen… Det gammalengelska ordet ”geóla” är en direkt motsvarighet, och innan den engelska julen blev till Christmas, firade man Yuletide i tolv dagar.

Så nu har jag kokt mina grisfötter – ja, egentligen gjorde jag det redan igår, efter att ha inhandlat en flaska grappa. Något mer behöver jag egentligen inte.

Det är märkligt vad lite man egentligen tycker sig behöva när man blir äldre!

Så får jag till sist tillönska de läsare som funnit tid att titta in på min sida

Happy Christmas! – Happy Yuletide!

Till sist några av årets brittiska julfrimärken:

P.S. Mitt på julaftonen är jinglebellsprognosen lovande - hittils bara tre takter innan jag snabbt smet ut genom de automatiska dörrarna på Morrisson's supermarket!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vackra frimärken!
Får man sjunga "O Happy Day" i kyrkan på en skolavslutning? Ja, den och andra frågor diskuterades i våras internt på en skola här. Svaret blev anmärkningsvärt nog "nej". En sak är att namnet Jesus förekommer i texten en annan sak är frågan om detta störande för andra religioner.
Folk vet inte riktigt vad de håller på med.
God Jul! från Berith

Carl Jacobson sa...

Jo, det är ju precis det jag skriver om! Varför måste toleransen drivas ända till censur och självhat? Alla undrar - och ingen tycks veta svaret! Jag läste i tidningen nyligen om en skolklass som hade fått öva välskrivning med meningen "Det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är hans profet!"
Det gick bra förstås. Och det fanns inte en enda muslim i klassen!